tourettes.se

Vanliga myter och missuppfattningar

Många bilder av Tourettes kommer från film och tv och stämmer dåligt med verkligheten. Här reder vi ut några vanliga missuppfattningar.

Senast Uppdaterad
Innehållsförteckning

Illustration: Vanliga myter och missuppfattningar

Få tillstånd är så omgärdade av missförstånd som Tourettes. Mycket kommer från film och tv, där diagnosen nästan alltid får samma karikatyr. Här reder vi ut de vanligaste myterna – och vad som faktiskt stämmer.

Myt: Tourettes betyder att man svär okontrollerat

Det här är den seglivaste myten av alla. Att ofrivilligt säga svordomar (koprolali) förekommer hos ungefär 10–15 procent av alla med Tourettes – alltså en klar minoritet. De allra flesta har tics som blinkningar, harklingar och ryckningar, och svär inte mer än någon annan.

Myt: Tourettes är ovanligt

Tvärtom. Ungefär ett barn av hundra i skolåldern har Tourettes, och tics i någon form är ännu vanligare. Att det känns ovanligt beror delvis på att lindriga tics ofta passerar obemärkt.

Myt: Man kan sluta om man bara vill – det är uppmärksamhetssökande

Tics är ofrivilliga. Många kan hålla tillbaka dem en kort stund, men det bygger upp ett obehagligt tryck inombords som förr eller senare måste ut, ofta i en rekyl efteråt. Att be någon "bara sluta" är ungefär som att be någon låta bli att nysa. Det handlar inte om vilja och inte om att få uppmärksamhet.

Myt: Det beror på dålig uppfostran

Tourettes är till stor del ärftligt och hänger ihop med hur hjärnans rörelsenätverk fungerar. Det orsakas inte av gränslöshet, curling eller dåliga hemförhållanden – och det går inte att uppfostra bort.

Myt: Tics säger något om intelligensen

Nej. Tourettes har inget med begåvning att göra. Bland personer med diagnosen finns hela spannet, precis som i befolkningen i stort, och många har framgångsrika karriärer inom allt från musik och idrott till forskning.

Myt: Man växer ifrån det helt

Delvis sant, men inte hela bilden. För ungefär hälften till två tredjedelar blir ticsen tydligt mildare i vuxen ålder, men de försvinner sällan helt. Att lova ett barn att "det går över" kan bli en besvikelse – mer ärligt är att säga att det för de flesta blir lättare. Läs mer om Tourettes i vuxen ålder.

Myt: Tics är alltid Tourettes

Tics och Tourettes är inte samma sak. Tillfälliga tics är mycket vanliga hos barn och går oftast över av sig själva. För diagnosen Tourettes krävs både motoriska och vokala tics under mer än ett år, med start före 18 års ålder.

Myt: Det syns alltid tydligt

Ofta är tics diskreta, och många lägger stor energi på att dölja dem i sociala situationer. Att man inte märker någons tics betyder inte att de är obetydliga – ibland är kampen som störst just hos den som "inte verkar ha några besvär".

Myt: Skärmar och socker orsakar tics

Det finns inget stöd för att skärmtid eller socker orsakar Tourettes. (En särskild fråga är de funktionella tics som ökat bland unga och kopplats till stress och sociala medier – men det är ett annat tillstånd än Tourettes, med en annan bakgrund.)

Myt: Det går inte att göra något

Det går mycket att göra. Kunskap och ett bra bemötande hjälper i sig, och vid besvärande tics har beteendeterapi gott stöd i forskningen. Läkemedel finns när det behövs. Ingen behandling botar Tourettes, men vardagen går nästan alltid att göra lättare.

Källor och vidare läsning