tourettes.se

Koprolali – ofrivilliga svordomar vid Tourettes

Koprolali betyder ofrivilliga svordomar eller olämpliga ord som kommer som ett tic. Det är den mest omtalade delen av Tourettes – och samtidigt en av de ovanligaste. Här är vad det är, varför det händer och vad som hjälper.

Senast Uppdaterad
Innehållsförteckning

Illustration: Koprolali – ofrivilliga svordomar vid Tourettes

Koprolali betyder att ofrivilligt säga svordomar, könsord eller andra olämpliga ord som ett tic. Ordet kommer från grekiskans kopros (smuts) och lalia (tal). Det är den bild av Tourettes som nästan alltid används på film och i tv – och just därför är det värt att säga direkt: de allra flesta med Tourettes har inte koprolali alls.

Hur vanligt är koprolali?

Ungefär 10–15 procent av alla med Tourettes har koprolali någon gång. Det är alltså en klar minoritet. Den stora majoriteten har tics som blinkningar, harklingar, ryckningar och hostljud, och svär inte mer än någon annan.

Att myten ändå lever kvar beror på att koprolali är dramatiskt och syns och hörs – en person som blinkar mycket blir sällan huvudperson i en film. Mer om den och andra felaktiga bilder i vanliga myter och missuppfattningar.

Koprolali brukar dyka upp senare än de första ticsen, ofta några år in i förloppet och vanligen kring tonåren. Precis som andra tics växlar det i styrka, kan försvinna i perioder och blir för många mildare i vuxen ålder.

Varför blir det just de orden?

Koprolali är inte ett utbrott och inte ett uttryck för ilska. Det är ett vokalt tic, som fungerar likadant som en harkling eller ett pip – bara med ett ord i stället för ett ljud.

Varför hjärnan väljer just tabuord vet man inte säkert. Den rimligaste förklaringen är att de orden är laddade: de är starkast förbjudna, mest märkta i språket och därmed mest "framträdande". Ungefär som att det svåraste att låta bli att tänka på är det man just bestämt sig för att inte tänka på.

Ofta styrs innehållet av situationen på ett närmast grymt sätt – det som skulle vara mest opassande just där är det som kommer ut. Det är också därför koprolali kan kännas så förrädiskt: det tycks sikta på det ömmaste stället.

Det säger ingenting om vad personen tycker

Det här är den viktigaste punkten i hela texten. Orden vid koprolali speglar inte personens åsikter, känslor eller avsikter. Någon kan säga ett grovt ord om en person hen tycker mycket om, och bli förtvivlad över det efteråt.

Att höra ett kränkande ord och veta att det inte var menat kräver eftertanke av omgivningen. Men för den som har koprolali är avståndet mellan vad hen vill säga och vad som kommer ut ofta det plågsammaste med hela diagnosen.

Kopropraxi och koprolali i tanken

Två närbesläktade varianter är värda att känna till:

  • Kopropraxi är samma sak fast med rörelser: ofrivilliga obscena gester. Det är ovanligare än koprolali.
  • Mental koprolali innebär att orden tränger sig på inne i huvudet utan att sägas högt. Det syns inte för någon annan, men kan vara nog så påfrestande, och förväxlas ibland med tvångstankar vid tvångssyndrom.

Hur det känns

De flesta med koprolali beskriver samma sak som vid andra tics: en förkänning som byggs upp, och en lättnad när ticet väl kommit ut – följt av skam. Många lär sig känna igen vilket ord som är på väg några sekunder innan.

Det leder ofta till undvikande. Att avstå från bio, bussen, matbutiken eller middagar med nya människor är vanligt, och för en del blir det inskränkningen som kostar mest – mer än ticsen i sig. Att prata om det med någon som förstår är därför inte en bisak.

Vad hjälper?

Det finns inget som botar koprolali, men flera saker gör det hanterbart:

  • Beteendeterapi (HRT och CBIT) har bäst stöd i forskningen. Man lär sig känna igen förkänningen och möta den med en annan, ofarlig handling.
  • Att byta ut ordet. Många tränar upp en variant där ticet får komma, men i en mildare form – första stavelsen, ett liknande men oskyldigt ord, eller ett ljud. Det kräver övning, men fungerar för en del.
  • Läkemedel kan övervägas när ticsen är kraftiga och vardagen påverkas mycket.
  • Att berätta i förväg. En kort förklaring till läraren, chefen, laget eller grannen tar udden av situationen innan den uppstår. En del bär med sig ett kort eller en text i mobilen att visa.
  • Planera för utrymme. Möjlighet att gå ut en stund, en plats nära dörren, eller en överenskommelse om att få lämna rummet utan att förklara.

Om du möter någon med koprolali

Det bästa du kan göra är förvånansvärt lite:

  • Reagera inte. Låt ordet passera. Skratta inte, himla inte med ögonen och påpeka det inte.
  • Fortsätt samtalet där ni var. Det signalerar tydligare än något annat att det inte var en händelse.
  • Tolka det inte som riktat mot dig, även om det låter så.
  • Tillrättavisa inte. Att säga "så säger man inte" hjälper inte – det ökar bara stressen, och stress ger mer tics.
  • Berätta inte om personen för andra utan att fråga först.

Fler konkreta råd finns i så kan omgivningen hjälpa.

I skolan och på jobbet

Koprolali i ett klassrum eller ett öppet kontorslandskap kräver planering, inte disciplin. Det som brukar fungera är att personalen är informerad, att klassen eller arbetsgruppen fått en saklig förklaring om personen vill det, att det finns en plats att gå till, och att prov eller möten kan ske i ett eget rum.

Viktigast av allt: ofrivilliga tics ska aldrig hanteras som en ordningsfråga. Läs mer i stöd och anpassningar i skolan och Tourettes och arbetslivet.

När du bör söka vård

Hör av dig till vården om koprolali påverkar skolan, jobbet eller vardagen, om det leder till att någon blir retad eller isolerad, eller om det väcker nedstämdhet eller ångest. Var du vänder dig beskrivs i när och var du söker vård.

Källor och vidare läsning