Tourettes syndrom är ett neuropsykiatriskt tillstånd som innebär att man har tics – snabba, ofrivilliga rörelser och ljud. För att det ska kallas Tourettes ska man ha haft både motoriska tics (rörelser) och vokala tics (ljud) under mer än ett år, och de ska ha börjat i barndomen.
Tourettes är vanligare än många tror och är inget farligt tillstånd. Det går inte över genom vilja eller uppfostran, och det säger ingenting om hur intelligent eller begåvad en person är. Många med Tourettes lever fulla, fungerande liv.
Hur märks det?
Tics kan se väldigt olika ut. Enkla tics är till exempel blinkningar, grimaser, ryckningar med huvud eller axlar, harklingar eller småljud. Mer sammansatta tics kan vara hela rörelsemönster eller upprepade ord. Tics kommer och går, byter form över tid och varierar i styrka från dag till dag.
En viktig sak att veta är att svordomar och fula ord (det som kallas koprolali) är ovanligt – det förekommer bara hos en liten andel och är alltså inte det som kännetecknar de flesta med Tourettes, även om media ofta ger den bilden.
Vanligt med andra diagnoser samtidigt
Många med Tourettes har även andra neuropsykiatriska tillstånd, framför allt adhd och tvångssyndrom (OCD). Det är så vanligt att det nästan är regel snarare än undantag. Läs mer i texten om samsjuklighet.
Hur utvecklas det över tid?
Tics börjar oftast i förskole- eller tidig skolålder och brukar vara som starkast i 10–12-årsåldern. Hos många blir tics tydligt mildare upp i tonåren och vuxen ålder, även om de sällan försvinner helt. Läs mer i Tourettes i vuxen ålder.
Finns det behandling?
Det finns ingen behandling som "botar" Tourettes, men det finns mycket som hjälper. Kunskap om tillståndet, ett bra bemötande, beteendeterapi och ibland läkemedel kan göra stor skillnad. Läs mer under behandling vid tics.