Som förälder, partner eller nära vän spelar du större roll än du kanske tror. Inte genom att fixa ticsen – det kan ingen – utan genom att vara den trygga punkt som gör vardagen lättare att bära. Här är några saker som brukar hjälpa, och en påminnelse om att också ta hand om dig själv.
Börja med kunskap
Det mesta blir enklare när du förstår vad tics faktiskt är: ofrivilliga, växlande, och inget barnet eller den vuxna väljer. Då blir det också lättare att låta bli att reagera på varje rörelse och ljud. En bra start är Vad är Tourettes syndrom? och varför tics blir värre ibland.
Stötta utan att tjata
Den vanligaste fällan är välmenande tjat: "kan du sluta blinka nu?". Att rikta uppmärksamhet mot ett tic gör det nästan alltid värre, inte bättre. Bättre att låta ticsen passera utan kommentar. Tänk också på att den som hållit tillbaka sina tics hela dagen ofta får ett skov när hen kommer hem och slappnar av – det är inte trots, utan en rekyl.
Det här brukar hjälpa
- En trygg och förutsägbar vardag med rimliga krav.
- Tillräckligt med sömn och utrymme för rörelse och fritid.
- Att avdramatisera ticsen i hemmet, så att de inte blir det allt kretsar kring.
- Att backa upp i mötet med skola, vård och omgivning. Tips finns i så kan omgivningen hjälpa.
Se hela personen
Ofta är det inte ticsen som tynger mest, utan det som följer med: koncentration, oro, sömn, humör. Var uppmärksam på sådant och ta upp det med vården – ibland är det där den största hjälpen finns. Läs om samsjuklighet.
Ta hand om dig själv också
Att vara anhörig kan vara tungt, särskilt i perioder. Du behöver inte vara expert, terapeut och stöttepelare på samma gång. Dela på ansvaret där du kan, ta pauser utan dåligt samvete, och sök stöd för egen del. Många anhörigföreningar erbjuder kontakt med andra i samma situation – se samhällsstöd och var du får hjälp. En anhörig som orkar är det bästa stöd som finns.