Ett bra bemötande kostar ingenting och gör enorm skillnad. En stor del av det som är jobbigt med tics handlar faktiskt inte om ticsen i sig, utan om hur omgivningen reagerar – blickar, kommentarer, tjat. Här är konkreta tips till dig som är vän, klasskamrat, lärare eller kollega.
Grundregeln: låt ticsen passera
Det mest hjälpsamma du kan göra är ofta att inte göra någon sak alls. Reagera inte på varje rörelse eller ljud, stirra inte, härma inte, och säg inte "sluta". Att uppmärksamma ett tic gör det nästan alltid värre. Behandla personen precis som vanligt.
Be inte någon "ta sig samman"
Tics är ofrivilliga. Uppmaningar att skärpa sig eller hålla emot bygger bara upp ett tryck inombords och leder ofta till fler tics, inte färre. Att den som hållit ihop hela dagen får ett skov i en trygg stund är normalt – möt det med tålamod, inte irritation.
Om du är nyfiken – fråga vänligt, vid rätt tillfälle
Det är okej att vara nyfiken, men välj stund och ton. En lugn, respektfull fråga i enrum är något helt annat än en kommentar inför andra. Och respektera om personen inte vill prata om det.
Tips för klasskamrater och vänner
- Skämta inte om ticsen och låt ingen annan göra det heller.
- Backa upp om någon blir retad – det betyder mer än du tror.
- Behandla tics som en ickesak: det är bara en del av hur kompisen fungerar.
Tips för lärare
- Låt eleven gå undan vid behov utan att det blir en grej.
- Erbjud att slippa läsa högt om det är jobbigt, och extra tid vid prov.
- Kom ihåg att tics tar energi; en elev kan vara trött av att hålla emot hela dagen. Mer i stöd och anpassningar i skolan.
Tips för kollegor och chefer
- Fråga personen vad som hjälper – ingen vet bättre själv.
- Små justeringar (en lugnare plats, pauser) räcker ofta långt. Se Tourettes och arbetslivet.
- Gör tics till en ickefråga i hur ni samarbetar.
Kort sagt
Du behöver inte säga eller göra något särskilt. Att vara avspänd, respektfull och behandla personen som vem som helst är precis det bemötande som hjälper mest.