Tics börjar nästan alltid i barndomen, ofta mellan 4 och 7 års ålder. Hos många barn är tics som starkast runt 10–12 år och blir sedan mildare. För en del barn är tics knappt märkbara, medan andra har mer påtagliga besvär.
Hur det kan visa sig
Det första som föräldrar ofta lägger märke till är enkla tics som blinkningar, grimaser eller harklingar. Eftersom tics går i vågor kan de komma och gå, vilket ibland gör att vuxna tror att barnet "kan låta bli om det vill". Så är det inte – tics är ofrivilliga.
Många barn med Tourettes har också adhd eller tvångssyndrom, och det är ofta dessa som ger mer besvär i vardagen än själva ticsen. Därför är det bra att se till helheten.
I skolan
Skoldagen kan vara krävande eftersom barnet ofta anstränger sig för att hålla tillbaka tics. Det tar energi och kan leda till trötthet, koncentrationssvårigheter och utbrott av tics efter skolan. Bra stöd handlar om förståelse, lugn och rimliga anpassningar. Läs mer i Tourettes och skolan och om stöd i skolan.
Vad föräldrar kan göra
- Ge lugn och bekräftelse. Att tjata om tics gör dem oftast värre.
- Hjälp barnet att förstå sina tics på ett enkelt sätt, utan skam.
- Tänk på att stress och sömnbrist ökar tics – trygga rutiner hjälper.
- Informera skolan, så att barnet bemöts likadant överallt.
När ska man söka hjälp?
Sök hjälp om tics gör barnet ledset, stör skolan eller vardagen, eller om du som förälder är orolig. Du kan börja med barnavårdscentralen (BVC), skolans elevhälsa eller vårdcentralen, som vid behov remitterar vidare till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Läs mer i När och var du söker vård.