Många som har tics beskriver en särskild känsla strax innan ticset kommer. Det kan vara en spänning, en kliande känsla, ett tryck eller bara en känsla av att "något inte stämmer" – som byggs upp tills ticset släpper den. Det kallas en förkänning (på engelska premonitory urge, ibland förvarningskänsla).
Förkänningen är en viktig pusselbit för att förstå tics: den förklarar varför tics inte bara är "rörelser" utan något som drivs inifrån.
Hur känns en förkänning?
Förkänningar är olika för olika personer. Vanliga beskrivningar är:
- en spänning på en bestämd plats, till exempel i nacken, axeln eller magen
- en klåda eller stickande känsla i huden eller halsen
- ett tryck eller en känsla av att något "vill ut"
- en mer allmän inre oro eller rastlöshet som växer
- en känsla av att något "inte känns rätt" förrän ticset är gjort
När ticset väl kommer ger det ofta en kort lättnad – ungefär som att klia sig där det kliar, eller att äntligen få nysa. Lättnaden är kortvarig, och känslan byggs oftast upp igen.
Varför uppstår förkänningar?
Förkänningen hör ihop med hur tics fungerar i nervsystemet. I stället för att se ticset som enbart en rörelse kan man se det som ett svar på en inre signal. Det är också därför tics är svåra att bara "låta bli": man kämpar då emot en känsla som hela tiden vill ha sin lättnad. Att hålla tillbaka ett tic en stund går ofta, men känslan brukar då bli starkare tills den får släppa.
Bra att veta om förkänningar
- De förklarar varför tics är svåra att låta bli – det finns en känsla som driver fram dem.
- De märks oftast tydligare hos äldre barn, tonåringar och vuxna. Mindre barn lägger inte alltid märke till dem, vilket är helt normalt.
- De hjälper omgivningen att förstå att ett tic inte är en ovana eller något man gör med flit. Läs mer i Bemötande: så kan omgivningen hjälpa.
- Att en förkänning finns säger inte i sig om det handlar om tics vid Tourettes eller funktionella tics – båda kan ha förkänningar.
Förkänningar och behandling
Beteendeterapi vid tics (HRT och CBIT) bygger delvis på förkänningar. En del av terapin handlar om att lära sig att lägga märke till känslan och möta den på ett nytt sätt – med en motrörelse – i stället för med ticset. Med tiden kan man vänja sig vid att känslan faktiskt klingar av av sig själv, även utan ticset. Att veta det kan i sig göra förkänningen lättare att hantera.
I vardagen
Att hela tiden kämpa emot förkänningar är tröttsamt och behövs sällan. Var snäll mot dig själv, och berätta gärna för dem omkring dig hur det känns – det gör det lättare för andra att förstå. Mer om det finns i Vardagen med Tourettes.
Vanliga frågor om förkänningar
Har alla med tics en förkänning?
Nej, inte alla. Förkänningar är vanligast hos äldre barn, tonåringar och vuxna, och mindre barn märker dem inte alltid.
Är förkänningen samma sak som ett tvång?
Nej. En förkänning är en kroppslig känsla som vill släppa. Ett tvång drivs i stället av oro eller en påträngande tanke. De kan likna varandra och ibland överlappa.
Kan man bli av med förkänningen?
Den försvinner sällan helt, men i beteendeterapi kan man lära sig att känslan klingar av av sig själv, vilket gör den lättare att hantera.
Betyder en stark förkänning att ticsen är allvarliga?
Inte nödvändigtvis. Hur stark förkänningen är säger inte hur "allvarligt" tillståndet är – det varierar mycket mellan personer.
Källor och mer att läsa
Innehållet bygger på allmänt vedertagen kunskap och etablerade källor, bland annat 1177 Vårdguiden och Riksförbundet Attention. Se även Tics – vad de är och hur de känns och Beteendeterapi vid tics (HRT och CBIT).
Den här webbplatsen ger allmän information och ersätter inte kontakt med sjukvården. Är du orolig – ring 1177 för sjukvårdsrådgivning.